Skall på besök hos en sjukgymnast i slutet av månaden. Förhoppningsvis så får jag vettig hjälp den här gången, samt så är jag redan aktiv med cyklingen så det borde vara lättare för mig att motivera mig. I alla fall, så kommer rehab vara en viktig del i sommar. Kommer skriva ner lite tankar och upplevelser kring dom problem som jag har och hur jag hoppas att det skall fungera.

Allting som sker med kroppen och som försämrar den på olika sätt är något som då borde ses som en form av rehabilitering när man försöker fixa det. Till detta så räknar jag inte bara skador utan även viktuppgång. För mig personligen så finns det inget positivt med en större viktuppgång. Dom 20+ kg som jag gått upp dom senaste 7 åren har inte medfört något positivt eller användbart. Tvärtom så har viktuppgången bara gjort allt värre. Även om viktuppgången inte kom på egen hand utan ur andra problem, så har viktuppgången gett ännu fler problem som lagt sig ovanpå dom andra problemen.

Ja, viktuppgången på mig ser fördjävlig ut och har gjort mig mer kroppsmedveten. Jag tänkte aldrig på sånt innan viktuppgången. Men det är andra faktorer som gör att jag ser negativt på min viktuppgång. Trodde aldrig jag skulle passera 100kg i hela mitt liv. Något som nu har skett. Det känns tydligt att kroppen inte fungerar som den ska. Och jag är alldeles för tung för dom saker som jag vill göra. Inte bara det att det krävs mer av mig att förflytta kroppen men också att dom grejer man använder tar mycket mer stryk. Har köpt grejer förr som har haft en maxvikt på 100kg för den som använder den. Dom grejer jag använder nu har inte den begränsningen men ändå…

Har haft problem med nacken sen 2006 med perioder där smärtan har varit enorm. Har fått nacken undersökt med vanlig röntgen och magnetröntgen. Dom visade att jag dels har kotor där bitar har lossnat, samt att dom stora nerverna som går från ryggraden och ut i armarna kommer i kläm ganska ofta. I övrigt så har jag inte fått mycket hjälp från vården. Nackproblemen har gjort mig mer passiv och mer stillasittande. Svårt att motivera sig att göra nåt när smärtan alltid blir värre när jag är fysiskt aktiv. Och när man inte vet om man gör på rätt sätt eller inte.

Har börjat cykla nu och smärtan har förändrats. Svårt att förklara hur det kändes innan, stickande smärta kanske, som att nån höll på och körde in en syl i nacken. Sen jag började cykla så har smärtan gått över till att kännas mer krampaktig. Jag hoppas i alla fall att genom att bygga upp musklerna i dom områden som jag har problem med så minskas problemen. Men det vet jag ju inte förrän det har hänt. Lättare nu i alla fall när jag blivit aktiv med actionsport att motivera sig till den tråkiga träningen.

Jag kraschade ganska hårt i ett betonggolv i oktober 2016 och jag har fortfarande problem med smärtor kring revbenen. Sitter inte bara runt där jag slog i utan på flera ställen. Har två områden bak på ryggen, ganska nära ryggraden där jag får enorm smärta, speciellt om jag anstränger mig. Har ett par områden på framsidan som jag får smärta i med. Har aldrig skadat mig på det sättet innan och det känns konstigt att det blivit så långdraget. Men förhoppningsvis så försvinner detta med träningen och cyklingen. Tar väl ett tag. Smärtan där påverkar mig inte lika mycket som med nacken. Dock så kan jag få tillräckligt med smärta för att hålla mig stilla en dag.

Efter några år med väldigt mycket passivitet och stillasittande så har mina muskler försvagats ganska rejält. Arbeten och studier där jag suttit still vid en dator hela dagarna och sen en passiv fritid har gjort att saker blivit riktigt illa. Och det märks nu när jag börjat med actionsporterna. Även enkla saker som kom naturligt förr är lite av en kamp. Skulle behöva bygga upp styrkan ganska rejält.

Kondition, bara ordet känns tråkigt. Det är ju bra oavsett att ha en bra kondition. Att kunna göra saker utan att bli alltför trött. Men konditionsträning känns så tråkig. Människor som börjar med konditionsträning börjar ofta med löpning. Sjukt tråkig aktivitet. Cyklingen är klart bättre men tycker fortfarande att det är svårt att motivera sig att cykla längre sträckor, att pressa sig till ett stadie där man knappt kan andas. Men jag jobbar på det. Kommer nog aldrig bli motiverad att köra till den nivån att man enkelt klarar långa sträckor. Jag är mer intresserad av att få mer ork att vara ute länge med min BMX eller MTB. Att kunna cykla runt och göra tekniska grejer, leta efter intressanta platser osv.

Men att träna upp konditionen för att t.ex. klara Billingeracet känns inte aktuellt.

Avvaktar med planeringen kring rehabträningen tills jag pratat lite med sjukgymnasten. Sen så skall jag försöka få in ett par pass i veckan där jag kör styrketräning på gymmet. Och nåt konditionspass på cykeln per vecka. Får gå lite på känsla och humör. Men skall också försöka ”tvinga” mig själv att köra så att jag får tillräckligt med träning framöver för att utvecklas och få i ordning på allt.